HISTORIEN OM BERGENDAL
Från vikingar till idag
Från vikingar till idag
Det finns många historiska lämningar från vikingatiden kvar på platsen där Bergendal ligger i dag. Nära sjön har man hittat en grav som daterats till perioden 800–1050 år e. Kr. Graven är en så kallad Treudd vilket innebär att det är en tresidig stensättning med markerat insvängda sidor.
Talet tre är heligt i flera religioner och platsen var förmodligen också en kultplats. Man har även hittat lämningar från boplatser i området. Flera av dessa lämningar fick flyttas i samband med bygget av Bergendals Herrgård och det sägs att de utgör delar av grunden i byggnaden. De flesta lämningar från vikingarnas boplatser återfinns vid området där gästparkeringen ligger i dag. Genom åren har Bergendal fått anpassa sin tillbyggnad efter var dessa boplatser och gravar är placerade.
Vid 1600-talets mitt grundade Gabriel Oxenstierna gården Kummelby som kom att bli en av de förnämsta sätesgårdarna norr om Stockholm. Platsen för nuvarande Bergendal ligger på en äng som tillhörde just Kummelbybönderna och den kallades följaktligen för Kummelby äng. Vid ängens östra del låg ett torp som kallades för Snickartorp. Torpet är känt sedan 1650-talet då en torpare vid namn Mickel först bodde här.
Genom åren har många generationer av torpare bott och brukat jorden här. Flera av dem gjorde dessutom dagsverken på Edsberg. År 1852 avled den siste torparen på Snickartorp och i och med det var en epok över. Torpet hyrdes då ut av den dåvarande ägaren Edsbergs Slott. År 1890 var årshyran för torpet 50 kronor.
Man har konstaterat att Snickartorpet är identiskt med Bergtorpet som låg på samma plats. På 1800-talet fick torpet heta Bergdal som slutligen blev namnet Bergendal.
År 1910 köper Ragnar Liljenroth Bergendal och i januari 1911 blir han lagfaren ägare. Kort därefter börjar man bygga herrgården som ska bli familjen Liljenroths hem i över trettio år. När den herrgårdsbyggnad de lät uppföra vid Edsvikens strand var färdigställd flyttade paret Liljenroth in.
Ragnar, vars porträtt i olja hänger i herrgården, levde mest på att göra affärer. Han arbetade inte i traditionell bemärkelse, utan försörjde familjen och det stora hushållet genom bland annat försäljning av skog och tomter. Det fanns också en hel del pengar kvar från arv och tidigare affärer. Trots sitt agrara intresse bedrevs inget jordbruk på Bergendal, men väl en omfattande äppelodling.
Det låg en stor köksträdgård på ängen där parkeringen finns i dag. Äppelträden förser än i dag Bergendal med underbar vårblomning och frukt till både gäster och den goda mustbrygden. Det dåtida stallet, som i dag är ombyggt till konferenslokal, hyste ett par kor, hästar och grisar som försörjde hushållet med mjölk och kött.
Ragnar ägnade mycket av sin tid åt sitt stora bil intresse. På 70-årsdagen hyllades Ragnar av KAK:s väggeneral för att ha varit en av de personer som försåg Kungliga Automobilklubben och Sverige med vettiga kartor på körbara bilvägar. Ragnar hade då kört över 700.000 kilometer, såväl inom som utanför Sveriges gränser. Det är likvärdigt med 17 varv runt jorden!
Då det inte fanns något egentligt vägnät så måste hans kartarbete ha varit enastående. På den tiden gav dessutom KAK ut nya kartor så ofta som en gång i månaden.
Tjänstefolket bodde i en numera borttagen gul villa samt i de små flyglarna vid Herrgården som finns kvar än idag. De skötte den stora trädgården, djuren och många andra sysslor som krävdes i det stora hushållet.
Fröken Ellen Lundqvist som var husföreståndarinna på den tiden styrde och ställde i det vardagliga. Till sin hjälp hade hon husa, kokfru och kammarjungfru. Fröken Ellen hade en särställning i huset och fick till och med sitta och äta med familjen vid måltiderna. I vardagslag åt familjen vid ett mindre bord i den stora matsalen.
Chauffören, som hette Eklund, delade en stor del av sitt liv tillsammans med Ragnar Liljenroth. De hade ju samma brinnande intresse för bilar. I det Liljenrothska garaget i östra flygeln fanns alltid minst en öppen och en täckt bil.
Eklund bodde med sin familj i västra flygeln. Hans dotter Margareta, som besökt Bergendal flera gånger i modern tid har berättat om hur man hade det som tjänstefolk på Liljenroths tid. Ragnar Liljenroth skulle alltid tituleras med Godsägaren av de anställda. Det var mössan i hand när han kom förbi. Familjerna som arbetade på Bergendal fick absolut inte plocka äpplen eller ta grönsaker från odlingarna. I stället fick de ha egna små odlingslotter.
Varje år, dagen innan julafton, bjöds tjänstefolket in till kalas hos godsägaren. Då vankades det god julmat och man fick också julpresenter.
Familjen Liljenroth bodde kvar på Bergendal under tiden för första och nästan hela andra världskriget. Den 8 oktober 1944 avlider Ragnar Liljenroth vid en ålder av 76 år. Mary bor kvar på Bergendal en tid, men sen bestämmer hon sig för att sälja och söka ett bekvämare boende. Därmed är familjen Liljenroths tid om drygt 35 år på Bergendal till ända.
Det finns inte mycket kvar efter familjen Liljenroth i dag. Den 26 september 1946, en solig höstdag två år efter Ragnars död hålls en auktion på Bergendals lösöre. Nästan allt skulle bort. Dödsboet skänkte den stora Jugendkronan som nu idag hänger i den nedre hallen. I kronan kan man se små miniatyrer som symboliserade Ragnars intressen.
Dödsboet skänkte också den stora oljemålningen av Ragnar, så att han skulle få hänga porträtt i sitt gamla hem. Porträttet bars dock upp på vinden och glömdes bort tills det återfanns år 1988. Ragnars monogram finns smidet i storformat på balkongen mot vändplanen.
I september, år 1948 invigdes officiellt TCOs och Tjänstemännens Bildningsverksamhets studiehem Bergendal av ecklesiastikminister Josef Weijne.
Det var ett ungt TCO som investerade i den nya skolan. TCO hade bildats 1944 och förenade nu fackliga organisationer för både privata och offentligt anställda i en partipolitiskt obunden centralorganisation. Bergendal blev en succé direkt från start. År 1949 tog skolan emot sammanlagt 2 600 deltagare, vilket motsvarade en procent av medlemsantalet.
Här har ett otal ombudsmän gått veckolånga utbildningar och förtroendemän har haft sina månadskurser. Dessa månadskurser som startade 1954, kom i olika former att finnas i mer än tjugo år. På Bergendal fostrades generationer av fackliga företrädare för TCOs medlemsförbund.
I början av verksamheten bodde, åt och konfererade deltagarna i Herrgården. I källaren låg ett badrum som man fick samsas om. Kursdeltagarna bodde på vinden i rum inredda med 4-6 bäddar i varje rum. I herrgårdens matsal åt man i grupper om 30 personer för att sedan successivt öka i antal.
Under de kommande årtiondena byggdes Bergendal ut rejält, och på 60- och 70-talen byggdes stora delar av nuvarande Bergendal. Nu var det enkelrum med dusch, toalett och radio på rummet. Utbyggnaden på 60-talet finansierades bland annat av att man sålde kursgården i Gällöfsta till Försvarsmakten.
Bergendal byggdes ut ytterligare under 70-talet med en helt ny del uppe på berget. Här låg föreläsningslokaler, matsal, kök, foajé samt den långa trappan som leder upp till de nya lokalerna. Platsen för den nya utbyggnaden valdes av två skäl. Dels var utsikten fantastisk från berget och dels fanns det fornlämningar som gjorde att det inte gick att bygga mot sjösidan. Denna utbyggnad blev den sista som bekostades av TCO och förbunden. De investeringar som gjorts därefter har finansierats av Bergendals eget genererade resultat.
Även om Bergendal var en succé som utbildnings- och mötesplats så brukade årsrapporterna ändå visa på röda siffror. Man bestämde sig för att driva frågan om en kommersialisering av Bergendal och att systematiskt öppna upp för så kallade externa kunder. Alltså gäster utanför TCOs sfär.
1988 var den nya organisationen på plats och SKTFs dåvarande informationschef Carin Skoglund kom att bli Bergendals första VD.
Nu renoverades också Herrgården och den stiliga inredningen designad av Josef Frank köptes in från Svenskt Tenn. Bergendal hade då den största privata samlingen av Josef Franks möbler.
År 2011 gick Carin Skoglund i pension och lämnade över rodret till nuvarande VD Key Dolk.
Äger Bergendal gör TCO fortfarande, ett ägande som vi är mycket stolta över.
